jag funderar

fan jag ältar det här med min granne jag hatar känslan av maktlöshet, att inte bli tagen på allvar jag är stolt över min personliga stil och har alltid sett ut så här eller snarare värre när jag va yngre men det går ju inte att hålla när man kommer upp i åldern fast mitt hjärta är ett av ett färgglatt freak- men det finns också många dåliga saker med att se ut som mig, som att inte bli tagen på allvar! vilket jag tyvärr fick höra i ett klumpigt uttalande i en jobb situation nu menade han inget illa och har bett om ursäkt men jag har orden kvar i hjärtat och det blev tyvärr också en av anledningarna till att bestämde mig att sökta nya jobb

och det får mig att fundera jag vägrar att ändra mig för ett jobb eller för nån, för det finns tusen jobb som vill ha en människa med egen personlighet och det finns säkert nån som vill ha en person men egen integritet men i såna här situationer som med min granne att sitta i ett möte med en medelålders kvinna som automatiskt får respekt och jag ser ut som en clown så det krävs ju att jag klär mig annorlunda och det kommer jag göra men hatar att det är så!! är det så här vi vill att våra barn ska växa upp i att gumman lilla om du ser ut som alla andra kommer du komma långt! våra föräldrar speciellt min pappa uppfostrade oss att man att det är viktigt att vara sin egen person och att man inte ska bryr sig om vad andra tycker

när jag sa till kärringen att jag är snart 36 och vägrar bli tillsagt hur jag ska leva av henne! höll hon på att ramla i betongen jaha jag trodde du va 25!!? I rest my case no respekt!! hon ändrade hela sin ton efter det och det hatar jag fan att det finns så många såna trångsynta människor som bara genom att titta på en tror att dom vet hela ens historia så att man som kurd/turk/arab säger att ja men alla dömer mig..... säger jag alltid nej gubben lilla alla dömer alla dude!! vi bor alla i olika fack det är så mänskligheten funkar