jag funderar

jag har tänkt på de här ett tag nu- jag har haft en ganska känslomässigt år bland annat att jag förlorade vad jag ansåg va mina närmsta vänner på en dag- jag tror ingen vet hur mycket de påverkat mig och hur ensam jag känt mig ibland- jag kan fortfarande se på nåt kort och bara känna att fan de är ju bara jag som saknas på bilden sen är ju alla med... att de blev som de blev kan jag inte ta tillbaka och vill inte de heller men de slår mig ibland hur man saknar vissa personer mycket mera än andra- det behöver ju inte vara den man umgåtts mest med eller knappt umgåtts med alls egentligen men visst är det underligt hur vissa kommer lite längre in i hjärtat än andra, men så är det väl med alla grupper som är lite större -vissa lär man aldrig känna/vissa gillar man inte & vissa bara älskar man! vi är ju alla människor/ vi är flockdjur/ trivs i sällskap & vi trivs i grupp och ibland saknar jag gruppen- det gör jag verkligen men ibland trivs jag bäst som det är nu en vis kvinna sa nyligen till mig att man måste släppa de gamla för att kunna släppa in det nya och det är sant- hon har rätt vilket är anledningen
till min bekännelse idag just let it go and let it flow